Att berätta hur det verkligen har varit, är inte bara att bryta mot hemlighetslagen, det är att öppna såren och låta blodet strömma fram i en värld som ej har lyssnat..
Som ej har sett, när kroppen var så liten och smärtan så tung att bära.
Det är att tala om ting, som det ej finns ord för.
Det är att sätta foten i ett land, där aldrig en människa har gått, ett land där inga vägar finns. Det är att se såret utan att veta om det någonsin kan läkas.
Hans makt -min vanmakt.
Hans våld -mina sår.
Hans lust -min skam.
Sönderslagen på kalla golvet... Jag finns inte, är inte här, kan inte se, vågar inte, vill inte... vill glömma.
No comments:
Post a Comment