Förvirrat

Jag trodde fast jag kanske..
Nä jag inbillade mig nog..
Att.. kanske.. nä jag har nog fel
Men någonstans kändes det som om..
Fast det kanske inte var så..som det kändes men det verkade ju så då eller?
äh... jag hade nog fel ändå eller hade jag det eller var det du som kanske hade det eller?..var det jag?...
vet inte...

Nej nu jävlar!

Nu spränger jag min egen dysterhetsballong. Poff som bara fan! Oj hamnade lite gummi på dig..? Jamen... boo hoo! Gör som jag, blås upp din egen självömkan så den blir stor och otymplig som bara satan, ta sen fram den största vassaste nålen och PANG! Låt allt gnäll få perpektivets utspriddhet, åsiktsbollplankandets totala krutkraft och använd ”allting-är-relativt”-skrapan och samla upp all den där ”varför-jag”-skiten i en ”jaja-livet-går-vidare-bla-bla”-hink, spola ner allt i ”slutet-gott-everything-hot”-toan! Sluuu-huuu-urrrk... Lägg på locket.

Sprid några ”tänk på vad du har”-stänk i luften.

Det är som att stanna upp tiden.

Det är som att stanna upp i tiden.

Som att pressa ut den åt sidorna och låta sig själv falla ner till botten från vilket allt börjar växa. Som att rensa bort allt som är överflödigt och klä av sig de kläder som kliar.

Att avsäga sig det som man aldrig bett om att få tilldelat sig, att hitta egna mönster och sammanhang som man sakta lär sig att behärska.

Du säger att jag är självdestruktiv, men jag kan berätta för dig att jag håller på att hitta någonting inom mig som vill överleva.

Något som måste gå andas, något som måste få hitta sina egna gränser.

Istället för att åka slalom mellan minor, istället för att mätas i sammanhang där någon alltid blir vinnare och någon förlorare.

Kyla

Det är för kallt för fjärilar att flyga men inte för människor att kliva ur sitt skal.

Kom..sätt dig nära...låt mig värma din ensamhet.

Trassel

Alla känslor flyr in i varandra. Bildar ett gränslöst nät av trassliga tankar och känslor. Man vet inte vad man ska säga. Trasslet förstör, det bankar ut allt annat ur hjärnan, man tappar talförmågan och kan inte göra annat än stå och le fånigt.

Varför ska det vara så svårt? Ut med någonting, ut med det!

Öppna munnen, säg vad det nu är man ska säga. Men det går inte, trasslet och allt det där är bara i vägen och suddar allt...

Det Är Alltid Försent.

Alltings känsla av Ingenting söker sig genom gårdagens insikter till morgondagens kärnfulla betraktelse och landar i kärleken till Allting

Man kan inte ändra på de förflutna.

Bara börja om på nytt!


Det är alltid försent att gå tillbaka...

Svart/Vitt

Om du bara ser svart och vitt, och blundar bestämt mot allt annat så missar du ju alla de vackra nyanserna i grått.


Ibland vet jag varken ut eller in eller vilket ben jag står på. Tror det kallas förvirring eller känslomässig bortdribbling. Den som vet kan ju berätta vad det är som försigår när man ena stunden vet exakt vad man gör för att nästa panikbacka i tvivel.
Onödigt tillstånd ialla fall, rekomenderas ikkkke!

Nej nu ska jag lägga mig på sängen och glo på monsterhouse som en riktig kvinna.


Peace, Love and kolasås.

Rocky Balboa

Idag flyttade han hem till mig och Tyson...Rocky Balboa..dock inte nån svettig gammal äckelgubbe i stil med Sylvester Stallone utan världens sötaste sibiriska minihamster på 2 veckor, med en maxvikt på 40 gram.
Han får mitt hjärta att kurra (och Tysons mage)


Nej, dax för thaiboxningsträning.

Peace, Love and hamsters!

Freaky Onsdag.

aRGGHHHHHH!

Ja, ungefär så lät jag nog när jag insett att uppdateringen hade medfört att min gamla fina blogg som jag slitit otroligt hårt med hade försvunnit =/

Annars leker livet sin gilla gång, ganska tråkigt men men jag blir iaf i ruskigt fin form av all träning jag hinner med nu =D

Jag saknar vissa vänner, sånna som ungefär som sand bara runnit mig mellan fingrarna, undrar vad ni gör nu? Hoppas ni mår bra och att livet ler mot er.

Ne dax för lite kvällsgöra..

"I will never know everything about your smile either, but I still love it."

Peace, Love and pepparkakor.