Har din arrogans några gränser?

Fingra inte på tanken om mig när jag ändå inte är värd din uppmärksamhet.

För du vet i din värld seglar du framåt och allteftersom du närmar dig ditt mål blir du en kontur klämd mellan saknad och realitet i min värld.

Och jag sitter i livbåten och ser hur du mister din storslagenhet vid randen av en frusen gräns som du gjort till min horisont som jag aldrig når.

Och nej jag har inte glömt dig kommer aldrig att göra, jag känner bara inte igen dig..så jag gömmer mina toleranta ideal djupt i mina tankar och gör som delfinerna som lämnar fartygets kölvatten när temperaturen blivit för kall.