Greven av självömkan

Jag mötte Greven av självömkan, Earlen av ynklighet, Herreman av sin vilsenhet.

Hävdade att han var ett vandrande vapen, X antal kilon av kunskap, av heta skedar och lösningar.

Av nålar med det röda svaret från venen, herren av kicken, Friherre av dimman, Baron av abstinens.

Vi korsade svärd, han höjde sin sköld av taskig barndom och hårt hårt liv, Jag krossade den med min taskiga barndom och mitt liv, för mitt liv var inte armerat med självömkan utan med insikt och erfarenhet.

I duellens slut fick jag prinsen men inte nåt jävla halvt kungarike vem fan vill ha hälften?!